Att ovetandes bestiga ett berg

Tänkte i detta första inlägg dela med mig om hur jag och två vänner helt ovetandes råkade bestiga ett berg förra sommaren!

Tågluff i mellaneuropa

Jag och två nära vänner var ute och tågluffade förra sommaren (2015). Resan började i Malmö och gick sedan via Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern, Serbien, Bosnien, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland och återigen Sverige.

Målet var en ganska avslappnad resa med god mat och dryck och ingen stress. Dock är en av oss väldigt nyfiken på bergsport/klättring och tyckte vi skulle gå en fin vandring i Tatrabergen i södra Polen. Sagt och gjort så utgick vi från Zakopane i södra Polen och förberedde oss mycket enkelt för en ca 4h march (trodde vi).

Upp på toppen!

Bergskedjan kallas som sagt Tatrabergen och planen var att vi skulle gå en enkel vandringsled runt ett berg och sedan komma till en stuga med övernattningsmöjligheter på andra sidan. Vi började vandra glada i hågen och allt flöt på bra. Men varefter timmarna går ser vi att vi nu är helt ensamma på vandringsleden och det stiger allt mer.

När det börjar stiga såpass mycket att det blir kallt börjar vi starkt fundera på om vi går rätt väg. Efter en viss överläggning inser vi att vi har kommit in på fel stig och att vi nu är på väg mot toppen! Istället för att vända om bestämmer vi oss för att fortsätta upp på toppen, vi hade kommit ca 1/3 ändå. Berget är ca 2800 meter högt och det blir allt jobbigare att gå, samtidigt som det är snö och is nu. Vi är endast iklädda gympaskor, shorts, t-shirt plus att vi har våra tunga backpackryggsäckar på oss.

Det är riktigt tufft den sista biten men vi sliter oss upp mot toppen ändå. Väl uppe blir vi alla helt tagna av hur vacker utsikten är och vi är extremt nöjda med oss själva! Det roliga var ju just att vi inte alls hade planerat att bestiga berget, utan det bara blev så!

Nedanför är några bilder:

Den polska bergsklättraren
andra sidan av berget som är snötäckt

Vägen ner för andra sidan är en historia för sig. Eftersom vi endast hade planerat den enkla vandringsleden var vi ute lite för sent och klockan började bli mycket. Andra sidan av berget var även helt snötäckt och det gick inte att se var leden var! Dock hade vi tur (extrem tur har vi insett i efterhand) som stötte på en seriös polsk bergsklättrare som hjälpte oss ner och visade vägen. Utan honom vet jag helt ärligt inte hur det hade gått…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *