Ryggproblem och annat

Har minst sagt varit dålig på att uppdatera senaste tiden, det är ingen slump.

Jag har haft en ganska kass start på 2019 och det har varit mycket som inte gått min väg. Jag har hållit mig positiv och tror verkligen på att om man kämpar på och inte ger sig så kommer man till slut tillbaka och blir ännu starkare än man vad innan, och då pratar jag inte om muskler 😛 What doesnt kill you makes you stronger lever jag efter.

Det som tagit hårdast är mina ryggproblem. Jag vet inte riktigt vad det är och jag är rätt rädd för att gå till doktorn så jag vill slippa det in i det sista. Min egna lilla diagnos säger att det har lite att göra med alla tunga lyft jag gjort de senaste åren, men även att jag alltid brottats lite med dålig hållning.

Jag kan köra och kör på gymmet kontinuerligt men jag vågar inte ligga på max. Det är mycket tråkigt. Många dagar gör det inte ont ens när jag kör, men rädslan för att det ska börja göra ont är där konstant och det är nästan lika jobbigt som smärtan i sig.

Blev rekommenderat att testa använda ett ryggstöd, man kan läsa att det verkar finnas ett gäng olika att välja på och de verkar rätt anpassade efter just sina ändamål. Ska kolla på det lite närmare, men såg iaf att det fanns en som är anpassat till att använda vid b.la. träning.

Skrev tidigare att jag tänkte försökte vara med i en tävling hösten 2019, det är nog lite väl optimistiskt men kan jag bara få ordning på ryggen så kommer jag satsa på att tävla så fort jag kan. Har man lite tur så kanske det där ryggstödet kan hjälpa mig, förhoppnings kan jag använda det både som stöd i träningen och till hjälp i vardagen för att få bättre hållning.

Jag uppdaterar när jag vet lite mer.

Styrkelyft

Ni som känner mig vet nog att jag är en riktig krut-tjej. Jag gillar till exempel att bestiga berg och att gå till gymmet och totalt köra slut på kroppen.

Styrkelyft fakta

Jag har gymmat i över 4 år och det har varit roligt, gett fysiska/psykiska resultat och bättre hälsa. Men på senaste har jag börjat tycka det är lite små-tråkigt. Oroa er inte, jag är fortfarande taggad! Men grejen är mer att det inte är lika kul som tidigare. Jag tänkte lite på det och kom fram till att jag inte längre har några bra mål. Efter ytterligare lite funderingar kom jag fram till att jag borde börja med någon mer tävlingsinriktad sysselsättning på gymmet. Eftersom jag redan ÄLSKAR knäböj, men även marklyft och bänkpress så insåg jag vad mitt nästa steg var. Och det är att börja med Styrkelyft!

Vad är styrkelyft?

Det är ganska enkelt att förklara, det är en sport som består av de tre momenten: Marklyft, Knäböj och Bänkpress. På tävling har man tre försök på varje vikt och misslyckas man så är man diskvalificerad. Jag är ingen expert och vill du ha en mer utförlig genomgång av alla regler, viktklasser med mera kan jag inget annat än att rekommendera Styrkelabbets artikel. Den officiella styrkelyftssidan i Sverige är www.styrkelyft.se.

Vad behövs för att utföra styrkelyft?

I knäböj använder man lyftarskor

Det finns lite olika regler, till exempel får man i ”klassisk” styrkelyft inte ha lika mycket utrustning. Ni kanske sett de stora grabbarna som tar över 400kg i bänkpress? De har en extremt tajt bänkpresströja vilket underlättar mycket. Jag personligen är lite emot sådant och är mer sugen på klassisk stil.

Men det finaste med styrkelyft är nog ändå att man i stort sett inte behöver något alls, i alla fall inte för att bara träna! Jag har inte tävlat än och ska jag det får jag nog köpa något extra plagg, typ lyfttrikå. Men som det är nu, när jag bara vill TRÄNA styrkelyft så är det bara att gå till gymmet som vanligt och fokusera på de 3 stora! Supersmidigt verkligen.

Dock kan jag starkt tipsa om så kallade lyftarskor som har en extra hög klack. Lyftarskor använder man endast i knäböj, eller i alla fall, det viktiga är att inte använda dem i marklyft. Man kan dock använda dem i bänkpress, men det är inte något jag gör. För mer info och bästa modellerna att köpa spana in denna artikel.

Mina tävlingsplaner

Jag har bara varit fokuserad på styrkelyft i några veckor (därför jag skriver detta inlägg nu) och jag är långt ifrån tävlingsredo. Men som jag skrev längre upp vill jag ha lite mål med träningen. Så mitt mål är att ställa upp i en tävling senast hösten 2019. Önska mig lycka till 😀

Gör Det Själv – hårklippnings edition

Tidigare skrev jag lite om att det var dyrt att köpa leksaker, en annan sak som också är dyr är att klippa sig. Lite beroende på vilken frisyr man har måste man ju klippa sig åtminstone en gång i månaden, med en snittkostnad på ca 400kr rinner det snabbt iväg. Jag har dock kommit på ett sätt att spara in lite pengar, klippa sig själv. Det enda man behöver är en sax och en hårklippare. Klicka på länken bredvid för en bra hemsida med information, det var rätt svårt att veta vilken hårtrimmer man ska köpa.

Klippa sig själv

hårtrimmer

Till att börja med gäller det ju att man har en frisyr som man kan klippa själv, har man en ”galen” frisyr så kan man såklart inte klippa sig själv. Men man kan vara lite smart när man är hos frisören och försöka förklara en frisyr man vill ha som är lätt att klippa. Det kan man lätt förklara utan att behöva säga att man vill ha just den frisyren för att kunna klippa sig själv i framtiden, för det kan ju vara lite pinsamt.

T.ex. är ju frisyren när man rakar sig nedanför sidbenan på ena sidan smidig att fixa själv, när snaggen växt ut där så är det bara att raka av det. Sen behöver man bara klippa topparna lite så är man klar. Det råkar vara just den frisyren jag har också. Det var också så jag kom på det, jag var hos frisören som klippte mig och tänkte bara ”usch vad onödigt, hon rakar bara lite med en hårtrimmer och klipper topparna, det får jag betala 350kr för. Det kan jag lika gärna göra själv”. När det var dags nästa gång så provade jag att klippa själv och det var inga problem alls.

Numera klipper jag mig själv varje gång. Jag klipper även mamma och pappa ibland, det verkar dom uppskatta ganska mycket. Jag tycker till och med att det är kul, kanske ska man göra en karriär av det? 😛

Present

Nu kom jag också på vad min brorson ska få på sin 8årsdag, en hårklippning, då lär brorsan bli glad och jag får spara lite pengar. Hur nöjd brorsonen blir återstår att se hehe.

Att köpa presenter till barn

Jag har ganska många syskon, kusiner och släktingar. När man börjar bli lite äldre så kommer det mer och mer barn hela tiden. Det är såklart jättekul, jag älskar barn. Men man blir ju nästan ”tvungen” till att uppvakta dem hela tiden. Dagens barn verkar bli allt mer bortskämda också, såvitt jag minns var jag väldigt tacksam för alla presenter jag fick när jag var liten. Det har såklart att göra med deras uppfostran, så jag ska inte säga för mycket.

Leksaker… Vad ska man köpa?

Det är så svårt att veta vad barnen vill ha. Även om man vet vad ett visst barn vill ha vet man inte om de redan har just denna leksak! Så man får alltid försöka ha lite kontakt med föräldrarna. Det blir mycket arbete för lite saker helt enkelt.

Till vissa av mina syskonbarn har jag aldrig någon aning om vad jag ska köpa, jag har helt slutat leta i vanliga leksaksbutiker på stan i varje fall. Dels för att de är så dyra och dels för att det tar lång tid. Jag har insett att det är mycket billigare att göra inköpen på nätet, samtidigt som man spar tid också. På Lekmer till exempel kan man hitta bra rabattkoder som gör det ännu billigare, perfekt för mig som inte alltid har så mycket pengar. Man kan även få många snabba och passande förslag beroende på vad man är ute efter.

Lego från lekmer

Det senaste köpet var till min brorson som fyllde 7 år. Jag vet att han gillar bilar, fordon etc. men även Lego. Så jag tänkte slå två flugor i en smäll. Jag köpte därför en liten legohelikopter med två passagerargubbar. Det var en ganska liten produkt med lite bitar, något som passade mig bra eftersom den var ganska billig. Har ju inte råd att lägga ut hur mycket pengar som helst på detta.

Hur som helst, hans reaktion var:

– Vad är det här för något litet? Det vill jag inte ha!

Då blev jag riktigt trött på det, han kommer inte få några mer presenter från mig i alla fall. Men om jag känner mig själv rätt kommer jag ändå köpa något till honom nästa födelsedag, är för snäll helt enkelt…

Turligt nog är känslan när att barn blir genuint lyckligt över en leksak så underbar att det spiller över på de som är mindre tacksamma.

Att ovetandes bestiga ett berg

Tänkte i detta första inlägg dela med mig om hur jag och två vänner helt ovetandes råkade bestiga ett berg förra sommaren!

Tågluff i mellaneuropa

Jag och två nära vänner var ute och tågluffade förra sommaren (2015). Resan började i Malmö och gick sedan via Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern, Serbien, Bosnien, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland och återigen Sverige.

Målet var en ganska avslappnad resa med god mat och dryck och ingen stress. Dock är en av oss väldigt nyfiken på bergsport/klättring och tyckte vi skulle gå en fin vandring i Tatrabergen i södra Polen. Sagt och gjort så utgick vi från Zakopane i södra Polen och förberedde oss mycket enkelt för en ca 4h march (trodde vi).

Upp på toppen!

Bergskedjan kallas som sagt Tatrabergen och planen var att vi skulle gå en enkel vandringsled runt ett berg och sedan komma till en stuga med övernattningsmöjligheter på andra sidan. Vi började vandra glada i hågen och allt flöt på bra. Men varefter timmarna går ser vi att vi nu är helt ensamma på vandringsleden och det stiger allt mer.

När det börjar stiga såpass mycket att det blir kallt börjar vi starkt fundera på om vi går rätt väg. Efter en viss överläggning inser vi att vi har kommit in på fel stig och att vi nu är på väg mot toppen! Istället för att vända om bestämmer vi oss för att fortsätta upp på toppen, vi hade kommit ca 1/3 ändå. Berget är ca 2800 meter högt och det blir allt jobbigare att gå, samtidigt som det är snö och is nu. Vi är endast iklädda gympaskor, shorts, t-shirt plus att vi har våra tunga backpackryggsäckar på oss.

Det är riktigt tufft den sista biten men vi sliter oss upp mot toppen ändå. Väl uppe blir vi alla helt tagna av hur vacker utsikten är och vi är extremt nöjda med oss själva! Det roliga var ju just att vi inte alls hade planerat att bestiga berget, utan det bara blev så!

Nedanför är några bilder:

Den polska bergsklättraren

andra sidan av berget som är snötäckt

Vägen ner för andra sidan är en historia för sig. Eftersom vi endast hade planerat den enkla vandringsleden var vi ute lite för sent och klockan började bli mycket. Andra sidan av berget var även helt snötäckt och det gick inte att se var leden var! Dock hade vi tur (extrem tur har vi insett i efterhand) som stötte på en seriös polsk bergsklättrare som hjälpte oss ner och visade vägen. Utan honom vet jag helt ärligt inte hur det hade gått…